Den slingrade sig in i de trollska skogarna, grusvägen som visade sig vara nästan 1 mil lång. Bilen krängde och pulsen ökade, vad hade jag gett mig in på? Vad i alla dagar var det för ett ställe som kunde gömma sig HÄR ute i den Gislavedska skogen. Jag hann inte tänka längre innan asfalten kom under hjulen och jag möttes av en stilig karl i kostym som vinkad ein mig till vägkanten.

– Anna? Ja? Gick resan bra? Toppen. Kan du snälla köra fram ett par hundra meter, där runt krönet. Ja, du vet vi vill inte ha några bilar som förstör utsikten på en dag som denna.

Parkerar och kliver in i en fullständig dröm. Till bredden fylld av kärlek. 

Ord blir liksom fattiga så här låter vi helt enkelt bilderna tala för sig själva.