Av förklarliga skäl blev det begränsat med nyföddfotograferingar förra året. Att bjuda in en främmande människa att fota närbilder på sin lelle nyfödda bebi kanske inte varit prio när coviden har härjat. Men under en period var det faktiskt lite bättre ur smittosynpunkt och då passade Nilla och Martin på att välkomna lillebror Linus och bjöd in mig för en fotografering.

Är han inte ljuvlig, lille gosige Linus? Den är ju så speciell, den här första tiden. Speciellt jobbig och utmanande framförallt…  Men den går ju så himlens fort (även om det inte känns så just i stunden) och då är det så magiskt att ha fina bilder att kika på sen när det lugnat ner sig en smula och man har glömt allt det jobbiga och bara minns det gosiga.